Återträff

Jag har visst blivit riktigt dålig på att hålla den här sidan uppdaterad, nu får jag ta tag i det när jag ändå har ledigt och all tid i världen. Jag vill förresten kommentera på något som jag har märkt nu när jag har läst några av mina gamla inlägg. Ibland låter det lite konstigt och ordvalen blir lite fel, det har väldigt mycket att göra med danskan. Svenska och danska är så nära varandra i mina öron att jag har svårt att höra skillnaden ibland, vissa saker säger jag ju bara på danska så det låter rätt även om det kanske är fel på svenska. Det är mest uttryck, vändningar och ordföljder, men det är irriterande när jag själv läser igenom det så jag ska försöka att tänka på det mera från och med nu.


Imorgon har jag varit i Sverige i 10 dagar, och har haft sommarlov i 20 dagar. Imorgon kommer även resultaten på min biokemi tenta. Jag trodde dom skulle komma idag men ingen hade hört något och jag stressade upp mig helt i onödan. Så nu ska jag försöka sova utan att ha mardrömmar om omtentor. Förhoppningsvis blir det en bra dag i morgon.

Idag har Maja, Maire och jag träffats. Jag har inte sett dom på jätte länge och det är alltid kul att träffa folk igen och höra vad dom har haft för sig. Det är bara så tråkigt att man ses så sällan. Jag överraskas alltid över hur ensam jag faktiskt känner mig när jag äntligen kommer hem på sommaren. Jag har ett helt annat liv i Århus så det är ju klart att jag saknar det när jag kommer hem men samtidigt så längtar jag hem ibland under terminen. Problemet är att jag kanske längtar tillbaka till något som inte riktigt finns längre. Inte för att vännerna inte är här, men det är ju inte gymnasie längre. Folk har blivit äldre och gått olika vägar, man är inte på samma ställe längre och inte för att man inte trivs ihop när man är tillsammans nu, det är bara vuxna människor som umgås nu, inte tonåringar på rasterna. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här egentligen. Jag tyckte att det var jätte mysigt att se både Marie och Maja idag, kul att höra hur det går och se hur dom ser ut, skönt att känna att man fortfarande kan prata och ha det trevligt tillsammans. Jag kanske borde vara bättre på att hålla kontakten, jag menar, det behöver kanske inte kännas ensamt på sommaren?

Jag lever!

Ja, just nu i alla fall. Har varit lite borta och det beror på att jag har varit dum nog att välja en utbildning som tar mitt liv som depositum när jag börjar och jag lever med den eventuellt naiva tro att jag kommer att få det tillbaka om ett par år... Men jag börjar tvivla!

Hur som helst, ville bara ta en liten paus från helvetet och skriva att även om jag inte alltid är säker på det så både andas jag och hjärtat slår, så jag kan nog i den kliniska mening kallas levande. Dessutom är hjärnaktiviteten på topp, så jo, alla folk som har koll på det säger positiva livstecken! Hurra!!

Om fyra dagar ganska precist är jag full som en gris och alla bekymmer kommer att vara bortblåsta! Lääääängtar!!