Inför hemresan

Allt är packat. Väskan är överfull precis som den ska och handväskan består i stortsätt bara av min stora sminkväska. Kul med tanke på att jag använder väldigt lite smink... Det enda som är irriterande är biljetterna. Jag har inte hunnit få mina sj-biljetter som jag ska ha mellan Arlanda och Västerås. Otroligt irriterande även om dom har sagt att jag ska få pengarna tillbaka. Det är ju nästan struntsamma eftersom det var så lite till att börja med, men nu ska jag köpa en ny biljet hem som säkert kommer att vara mycket dyrare! Äsch, jag kommer hem nu, så det är huvudsaken!


Har precis gjort klart det sista här så jag inte behöver göra en massa imorgon. Har ställt undan saker och ting, och äntligen fått en räkning, som ska betalas under tiden som jag är i Sverige, in på min netbank. Super bra! Även om jag skulle guidas ganska detaljerat av Johan över messenger... Pinsamt kanske, men han vet redan att jag är helt omöjlig till allt som har med min privatekonomi att göra så det var inget nytt för honom.


Det var en otroligt trevlig och mysig kväll med tjejerna idag! Vi fick en jätte god kyckling som Anne Sophie hade gjort och en väldigt smaskig chokladkaka som jag hade gjort. Berit stod för underhålningen, som hon brukar! Pratade lite smått om hur läsegruppen har gått och om hur vi vill att det ska fortsätta... Jag tror vi är ganska positiva just nu, hoppas bara det funkar resten av tiden.


Nej, nu ska jag sova så jag kan komma upp imorn. Det blir första dagen på jätte länge som jag verkligen MÅSTE vara upp före 7!! Hemskt! Jag ryser bara vid tanken!

Vilsen

Ibland går man fel så många gånger att man rent av glömmer att det faktiskt finns en väg som är rätt, att det finns ett mål och att på något konstigt sätt så går man framåt även när det känns som om man går bakåt eller kanske bara står stilla. Det känns som om jag inte riktigt kommer någonstans, eller som om varje steg jag tar går åt helt fel riktning, och även när jag säger till mig själv att stanna så går jag vidare i någon form för protest över att det är så omöjligt att göra rätt. Jag är så trött på det. Jag saknar mig själv som 12 årig, jag saknar känslan av att veta att det här är jag och sån är jag och vilka puckon dom är, människorna som ska "söka sitt jag". Det var en trygg känsla om än lite omogen kanske.

Man får så många råd och idér och åsikter från så många olika källor som alla har sina egna motiv till varför dom ger just det råd dom ger. Jag vet inte om min egen röst inte vet vad den ska säga eller om den bara drunknar i alla andras röster för jag är inte säker på att jag kan höra den helt så tydligt som förut. Men det kan ju lika gärna vara för att jag inte hör efter. Ibland orkar man inte höra efter, när allt man hör är att man borde göra det ena och det andra och när man själv vet att man inte kan.

Jag vill inte vara cynisk. Jag vill inte tro det värsta om folk. Men jag vill inte vara dum och naiv heller. Det är så otroligt svårt för mig att gå den balansgången. Det jag är mest rädd för är att bli en gammal bitter gumma som ser tillbaka på sitt liv och önskar att hon kunde leva om det på rätt sätt. Och jag struntar i om folk säger att det inte finns ett rätt sätt, det finns ett rätt sätt för mig, jag ska bara hitta det. Det irriterande är att oavsätt om det slutar med att jag är cynisk eller naiv så kan jag tydligt se hur jag hamnar på bitter i slutänden.

Jag önskar att jag bara kunde vara, utan att tänka och fundera och undra. Utan att förstöra genom att överanalysera och spekulera på om det nu verkligen är så som det verkar och det nu verkligen är det jag vill. Bara vara! Hur gör man för att bara flyta med och inte hela tiden försöka hålla koll på vart man är på väg?

På gymnasiet läste vi Doktor Glas och även om det inte direkt var en av mina favoritböcker så kommer jag ihåg något av den. Bland annat att Doktor Glas vid ett tillfälle får veta av sina vänner att han är en sån person som aldrig kan bli lycklig, eller något i den stil i alla fall. Jag hoppas verkligen inte jag är en sån person...

Studierelaterade grubblerier

Torsdag morgon sitter jag på tåget till Kastrup! Torsdag eftermiddag sitter jag hemma i mammas soffa! Underbart skönt! Längtar hem nu, förmodligen för att jag verkligen är trött på skolan och Århus och regnet och en massa annat. Jag behöver komma bort, hålla en paus från vardagen.


Igår var Alices tenta. Jag satt hela dagen och mådde illa och sneglade på telefonen. Självklart hade jag glömt att hon var färdig kl 15, jag trodde hon skulle vara klar vid 13-tiden. Så från tre minuter över ett till 15.13 då jag fick hennes sms höll jag på att spy! "Varför ringer hon inte? Varför skriver hon inte? Det här betyder att det har gått dåligt! Åh nej! Vad ska jag göra? Ska jag ringa? Ska jag låta bli? Ska jag ringa Johan? Ska jag strunta i seminariet och åka hem till henne?" När meddelandet äntligen kom rusade jag självklart ut ur auditoriet för att ringa henne och hon lät som tur är normal. Det hade gått ok, man kan ju aldrig säga helt om den är klarad eller inte, men hon hade en ok bra känsla i alla fall. Jag hoppas verkligen hon har klarat den.


Nästa gång är det min tur! Hemska tanke! Nej, det kan vi inte tänka på nu...


Idag var det meningen att jag skulle ut med några av tjejerna från klassen, men jag känner inte riktigt för det. Var ute i lördags och hos Johan till jätte sent igår och så ska jag äta hos Anne Sophie imorgon så jag måste packa och städa mitt rum ikväll. Jag har bestämt mig för att bara ta en liten väska med mig, men min packlista ser lite för lång ut än så länge... så jag tror jag måste börja med att redigera lite i den. Tur att jag inte har så många julklappar med... Både Huris och mammas ska köpas i Sverige så det behöver jag som tur är inte släpa på.


Usch, jag mår illa... Vet inte ens riktigt varför... Förmodligen allt godis vi proppade i oss till seminariet idag. Damen var helt enkelt för tråkig och förvirrande. Först så trodde jag att allt vi hade gjort var fel eftersom hon gjorde uppgifterna på ett helt annat sätt än vi hade gjort dom, men så kommer hon fram till samma resultat och säger i stort sätt samma sak som vi har skrivit ner men på ett mycket mer komplicerat sätt!


Hur som helst så fick jag svara på några frågor och förklara några uppgifter så det var ok. Jag tycker verkligen det är jätte tråkigt att ingen vågar säga något! Jag förstår att vi är många och att det kanske inte är så kul att säga något fel i ett helt fyllt auditorium, men det är verkligen inte många som sitter med alla rätt!! Jag försöker att svara på något till varje lektion mest för att jag själv tycker att det är dumt att andra inte säger något och då måste jag ju själv våga säga något! Men också för att jag använder det lite som en träning i att inte vara så blyg och våga säga något som är fel. Inte för att jag är specielt blyg, men ändå! Dessutom vet jag själv att jag har ganska bra koll på njurarna så även om jag svarar fel på något känner jag mig inte dum för det, jag menar, alla kan missförstå något och i det minsta så vet jag ju efteråt att det är fel. Äsch, jag blev bara irriterad idag på folk som sitter och säger svaret till den som sitter bredvid men som inte vågar säga det högt! Barnsligt! Kommer inte ens ihåg att folk har varit så på gymnasiet, men där hade man ju inte heller föreläsningar med 180 personer...


Nej, nu måste jag sätta igång med packningen! Hoppas verkligen jag kan få med mig allt!

Dagen efter och dagen innan

Vad är det med mig som attraherar andra tjejers otrogna idioter till killar!? Jag fattar inte! Jag har inte slampiga kläder på mig, jag följer inte med någon hem, jag är ju helt normal, förutom att lite över 50% av alla killar som vill pratat/dansa/hångla osv. med mig har flickvän!! Jösses, ska man verkligen behöva fråga varenda kille jag pratar med om han har flickvän eller? Jag utgår ju självklart från att en kille som flirtar med mig inte har en flickvän, men det är tydligen inte fallet. Äsch, jag är inte sur, jag är bara överraskad, jag förstår det inte riktigt.

Annes fest igår var väldigt trevlig, hon är otroligt duktig på att laga mat och jag är så imponerad över allt hon har gjort och förberett. Vi fick martinis, det hade jag inte provat innan, men det är väldigt gott och ser väldigt sofistikerat ut... hehe! Hela kvällen var väldigt sofistikerad och fin. Efteråt var vi på en klubb och dansade och det var där jag träffade snubben som visade sig ha en flickvän. Jag var hemma efter 5 tiden så jag har i stort sätt sovit hela dagen. Eller till 12 i alla fall.

Resten av dagen har jag packat julklappar och kollat på film, hittade Love Story jätte billigt när jag var på stan igår! Nu på kvällen har jag varit förbi Alice med hennes julklapp som hon skulle använda idag. Hon fick bubblebad med aromaterapi för att slappna av, ansiktsmask, hårimpackning, en gel till trötta ben, thé, kakor och en öl. Hon har sin tenta imorgon och brukar dricka en öl kvällen innan för att slappna av helt och kunna sova. Det tror jag hon kommer att behöva idag för under tiden som jag var där ringde hennes läsepartner med en väldigt dålig nyhet. Hon står inte uppskriven till tentan, varken till den imorn eller den i januari.

Hon kommer inte ihåg om hon har skrivit upp sig för sista dagen för att göra det var 15/9 så hon har ju självklart pluggat hela terminen i tron om att hon skulle göra den imorgon. Det är fruktansvärt. Hon har slitit som ett djur hela terminen och är helt redo och otroligt duktig men får inte göra tentan! Vi hoppas på att hon kan prata med någon imorgon bitti, men det är en väldigt liten chans för att hon ska få göra den. Faktiskt får hon inte ens göra omtentan i januari för man måste ha fått ett betyg på minst 3 i den ena tentan och godkänd på den andra. Vilket betyder att hon måste vänta med att göra tentan till maj, med min klass. Hon kommer ett halvår efter bara för att hon inte har gått in på hemsidan och kryssat för en box! Otroligt orättvist och otroligt jobbigt för henne att nu vara tvungen att hålla på all den information hon har lyckats pressa in i huvudet och ha en till otroligt ansträngande termin. Och stackars Alice som nu har det att tänka på dagen innan hennes tenta och som inte kommer kunna sova på grund av det! Och som inte har en läsepartner till tentan i januari. Usch, det är sånt här som bara inte får hända dagen innan en så hemskt viktig dag!

Jag kommer vara nervös hela dagen imorgon! Hoppas hoppas hoppas allt går bra för Alice! Jag vet att hon kan klara det!

Helg!!

Helg!!! Det är fredagkväll och så långt ifrån måndag jag kan komma! Underbart! Jag ska inte ut, jag ska inte träffas med någon, jag ska faktiskt ingenting. Helt sagolikt ledig! Jag ska skriva julkort som jag vet kommer att komma för sent, packa in den enda julklappen jag har köpt hittils och kolla på film med Audrey Hepburn!

Tidigare idag var jag på studenterbaren med Mette. Hon är inte en av dom jag pratar mest med men vi pratade på och hade det väldigt trevligt. Det är en mysig bar faktiskt, har inte varit där förut men kommer helt klart gå tillbaka. Jätte skönt att se folk som inte pluggar medicin. Det är en helt annan stämning än till våra fredagsbarer, det är inte så hög musik och det finns flera bord så man kan sitta och prata, dessutom har dom folk som går omkring och plockar bort ölflaskor och glas. Dom har hur många olika ölsorter som helst och även vin och olika kaffedrycker. Ja, alltså det är i det hela taget mer en riktig bar. Jag fick min första Irish Coffee, väldigt god!

Imorn är det födelsedagsmiddag hos Anne. Ryktet säger att hon har lagat en trerätters middag och köpt in vin till alla. Så det ska visst bli väldigt fint och trevligt. Ska ner på stan imorn förmiddag och köpa julklappar och en klänning till kvällen. Hoppas bara jag hittar julklappar! Det är bara det svåraste som finns!

Nej, nu kallar Audrey... Och jag har fortfarande inte skrivit korten... Dom kanske kommer iväg till nästa år...

Sjusovare

Hur svårt kan det vara att komma upp i tid? Man ska bara gå och lägga sig tidigt, sätta väckarklockan på den rätta tiden och så helt enkelt öppna ögonen och sätta fötterna på golvet när den ringer. För mig är detta närmast en omöjlighet. Det är flera av stegen i processen som är problematiska. Jag går inte och lägger mig tidigt eftersom jag inte känner att jag är trött eller har annat jag gärna vill göra, jag kan inte styra min ben på morgonen så dom ligger helt enkelt kvar i sängen när klockan ringer, dessutom har mina fingrar en tendens till att trycka på snooze varje gång telefonen börjar ge ifrån sig ljud. Jag tar emot alla förslag på hur man kan tvinga sig själv upp på morgonen, det här kan inte bara fortsätta! Jag förlorar flera dyrbara timmar på dagen och jag tror både Berit och Anne Sophie börjar bli trötta på att jag alltid kommer några minuter för sent.

Ja, idag skulle jag ha varit upp på uni redan klockan 8, kommer man 10-15 minuter senare får man ingen platts i läsesalen, så det var viktigt att jag kom upp i tid. Jag vaknade helt av mig själv klockan 9.44. Jo visst hade jag ställt alarm på telefonen, men kommer inte ens ihåg att den har låtit eller att jag har stängt av den. Som tur är har jag läst om njurarna ett antal gånger förut vilket självklart inte betyder att jag kan allt, men att jag inte känner mig så pressad på det området. Nu ska jag bara se till att komma igång så jag inte kommer för sent till seminariet kl.12. Det är ju hemskt att jag inte kan hålla tider! Måste jobba på det...

Alzheimers

Det är helt otroligt! Jag går runt på stan i flera timmar idag för att försöka hitta julklappar som är personliga, roliga, passande och inte kostar en förmögenhet, men julklappar kommer inte i den formen! Nej nej, allt jag hade tänkt på innan fanns antingen inte i någon av de butiker jag var inne och kollade i eller så kostade det över tusenlappen! Jag kan alltså inte ge julklappar för så mycket!! Det värsta är att jag hittade en snygg klänning i passande storlek och pris till mig, men jag kan ju inte gå ner på stan för att köpa julklappar till andra och bara komma hem med något till mig själv. Så jag väntar med att köpa den tills jag har hittat i det minsta två andra julklappar.

När jag är på väg hem i regnet (ska det inte sluta snart!!?) så cyklar jag förbi bryggeriet och kommer i tanke om att jag skulle ju faktiskt ha köpt en cykelhjälm i en cykelbutik som ligger precis bredvid bryggeriet, men dom har självklart stängt så jag får försöka överleva i trafiken några dagar till utan. När jag så äntligen kommer hem, hungrig, trött och med väldigt ömma fötter kommer jag självklart på en annan sak jag har glömt, Mettes filmer!! Dom ska lämnas tillbaka i Blockbuster innan 22 idag! Jag har haft dom i ryggsäcken hela dagen och både cyklat och gått i närheten av butiken utan att komma i tanke om det! Så jag ska ta på mig regnjacka och gummistövlar och cykla ut igen. Fruktansvärt i det här vädret! Det blåser ju så mycket så att man nästan faller av cykeln!

Jaja, största plusset idag är att jag äntligen har köpt biljetter hem!!! Jag ska vara i kära gamla Västerås kl 16.09 den 21/12! Det blir en lite bökig resa, men hellre det än att bara vara kvar här. Ska bli skönt att komma hem, behöver få vila lite och samla energi till nästa termin.

Nej, nu kan jag inte dra ut på det längre, måste kämpa mig ut i stormen igen.

Baka baka liten kaka

Ok, så mina chocolate chip cookies blev kanske lite mörkare än dom borde, men det är ju innersidan som räknas, och om någon klagar imorn så får dom inga! Vi ska till Nanna och ha lite "julehygge" som det kallas. Tror det blir trevligt.


Imorgon ska vi också ha vårt första seminar(ie?) (jösses, jag kan inte ha så många språk i huvudet samtidigt, allt stavas ju olika!!). Det är om neurofysiologi så jag ska läsa Brodal... Jag blir trött i huvudet bara jag tänker på det! Ska sitta på läsesalen redan kl 8, och jag SKA vara där kl 8! Hade sagt till K att jag skulle vara där 8 idag, men jag vaknade 9.55... så det var inte riktigt så lyckat... Men imorn tror jag blir lite lättare att komma upp. Blir lite trött på att vi bara blir två till uppgifterna imorn. Jag förstår att man har andra saker att göra, men ibland måste skolan också prioriteras! Jaja, det är ju upp till en själv hur man prioriterar och jag tror vi klarar oss bra bara två också.


Idag har jag tagit på mig att vara kontaktperson eller representant kanske man ska kalla det för våran klass till evalueringen av Kemi/Biokemi. Vi har mycket att klaga på så det är viktigt att vi har någon där. Dessutom har jag personligen stort interesse i att en viss lärare får höra hur usel han är. Även om jag nog inte säger det just precis så. Hoppas egentligen inte att han är där, men om han är det så måste det bli sagt ändå. Det är ett idiotiskt system att alla som forskar måste undervisa! Hälften av dom kan ju inte och vill nog inte undervisa! Vi slösar bort vår tid med att komma till sådana lektioner och istället blir det proppat i andra klassrum där det undervisar en bra lärare! Irriterande för dom som har en bra lärare och ska sitta och trängas med så många andra och irriterande för dom som har en dålig lärare som ska stå ut med deras sura blickar när man tränger sig på i ett överfyllt klassrum. Det känns lite konstigt att jag ska sitta och kritisera en lärare framför alla, så jag är lite nervös, men jag tror det kommer att gå bra.


Ja visst ja, K ska till Stockholm nästa termin. Tror vi i alla fall, om han klarar tentan i januari och får tillåtelse att börja en vecka sent i Sverige. Det känns så konstigt att han ska plugga där. Delvis för att jag självklart kommer att sakna honom här men också för att det borde ju vara jag som pluggar där! Det är så idiotiskt att tänka så! Jag får en otroligt bra utbildning här och jag trivs och ångrar inte för en sekund att jag åkte hit, men planen var Uppsala eller Stockholm eller något annat universitet i Sverige och det blev det inte... Det var lite konstigt att sitta och kolla i brevet han har fått från Karolinska med en karta på Stockholm där det är markerat vart han ska bo och vart skolan ligger och lite sånt där. Det kommer alltid att vara något av en besvikelse att det inte blev som jag hoppades, men ibland får man ju offra något för att inte offra allt. Hur som helst så tror jag han ska iväg nästa termin och det kommer att bli tomt här utan honom. Men jag tror det är bra att han kommer iväg lite också...


Nej, nu ska jag ta en kaka mer med lite mjölk och så ska jag mysa bland mina kuddar! Underbart att få gå och lägga sig tidigt!

Lååååång dag

Nu har jag varit vaken i 24 timmar. Sedan onsdagsnat har jag jobbat 12timmars pass på sjukhuset i Ålborg. Det är något fruktansvärt den första natten. Jag är otroligt lättirriterad när jag inte får sova, vilket är mindre bra när man ska vara tålmodig med patienten som inte kan sova och gärna vill prata medan jag vill kolla på tv eller läsa en bok eller bara göra vad som helst annat än att prata med människan som har högst 2 olika samtalsämnen i huvudet! Jag vet, det låter fruktansvärt, och jag har vet nu att jag skulle ha varit en usen sjuksköterska. Jag har inte den samma tålmodighet som jag en gång hade, inte för att jag någonsin har velat bli sjuksköterska, har bara undrat om det inte skulle passa mig bättre med tanke på att dom har mer hand om omsorgen i behandligen. Men nej, jag vill gärna träffa patienter och jag ska vara bra på att prata med dom och låta dom få säga allt dom vill utan att avbryta. Men det där med att lyssna i flera timmar på en patient som klagar över precis samma sak varannan minut, det klarar jag inte! Jag var på väg att skrika när han för 511. gången sa att han inte kunde sova!! Som om jag inte vet det, jag sitter ju precis bredvid och hör honom klaga konstant! Jag är vanligtvis lite mera tålmodig, inte mycket, men lite mer i alla fall, funkar bara inte utan sömn.

Nu har jag i alla fall tjänat lite pengar så jag förhoppningsvis kan betala min hyra i januari!! Dessutom har dom redan godkändt mitt studielån från csn, så fort har det aldrig gått tidigare! Men, jag kan först lämna studieförsäkran den 25. december så pengarna kommer nog i början av januari... Alltså inga julklappar för dom, men en massa januari-rea shopping!! Som om! Nej, nu ska jag verkligen skärpa mig, jag avskyr verkligen att vara så slarvig med pegarna så nu får det bli en ändring.

Träffade förresten på N i Ålborg... Lite kul, jag var på väg upp för trapporna till mitt rum efter en lång och hård vakt så jag ser ut som ett spöke, blek, stripigt hår, insjunkna minimala ögon och han är fräsch i sin läkarrock och säkert på väg till att assistera i en spännande operation! Jag visste inte att han var där på praktik, hade faktiskt glömt att han överhuvudtaget var på praktik. Senare den dagen, efter att jag hade sovit kom jag i tanke om att killen jag flirtade med på krogen för ett tag sedan också har praktik i Ålborg just nu... Hmm... Dessutom kommer A, som jag förövrigt inte har hört från på en vecka, från den stan också! Nästa gång jag träffar någon som verkar det minsta intressant så är det första jag frågar vilken stad han kommer ifrån...


Gillar Ålborg, det är mysigt och jag blev glad av att gå och kolla lite i affärer där allt är julpyntat och fint. Även om man inte kan köpa något så är det ju kul att kolla. Köpte dessutom första julklappen... Men måste säga att det var en av dom mindre viktiga julklapparna, alltså en som jag skulle ha struntat i att köpa till om jag inte precis hade fallit över den perfekta presenten. Nu har jag köpt den så betyder det att jag måste köpa till andra viktigare personer... Usch, jag är usel till att köpa presenter. Har en ganska bra idé till en julklapp, men den är komplicerad och förmodligen också dyr... Så vi får se. Jag längtar tills jag får några pengar jag kan göra av med!

(Hmm... ja, det var ju det där med att inte slarva med ekonomin också...)

Lortedag!

When you think you've had to much of this life, well hang on...

Sometimes everything is wrong...

Jag vet inte om det är mörkret, min ekonomiska situation, skolan, människorna omkring mig eller hemlängtan som har fått mig så nere, men jag är bara så trött på allt just nu. Orkar inte öppna en bok för även om jag läser i den i flera timmar så har jag glömt allt igen fem minuter efter jag har slagit igen den. Jag kan inte göra några uppgifter för jag förstår inte vad dom frågar efter eller hur jag överhuvudtaget ska komma fram till svaret. Har verkligen inte lust att ses med läsegruppen för jag blir irriterad över ingenting och fattar ingenting och vill inte ha hjälp med något.

Det är mitt absolut största problem, jag hatar att få hjälp! Det är så få människor som kan förklara något för mig utan att jag känner mig som en idiot. Jag vet att det är stolthet och dumt och barnsligt, men jag klarar inte av det. Avskyr verkligen att jag måste fråga andra om hjälp, kan jag inte fixa det själv så känns det nästan som att jag inte ens vill veta det, vilket jag självklart vet är puckat. Dessutom är jag så negativt inställd till att få hjälp att jag väldigt sällan förstår något av det folk förklarar och då kan det ju vara struntsamma.

Har idag slösat bort en hel dag på ingenting. Det känns redan när man vaknar, man vaknar med en rynka i pannan och är redo att kasta telefonen i väggen bara för att den ringer. Sen ligger man och är sur i sängen, utan att man ens har fått en fot på golvet är dagen redan på minus. Fortsätter resten av dagen som en vanlig dag kommer man knappast upp på ett plus, har man tur kommer man kanske upp på noll. Jag kan ju säga att jag tror min dag faktiskt har gått från minus till mycket mera minus!!

Det värsta är att jag får inte ens avsluta den än... Jag måste läsa till imorgon, det jag självklart

skulle har gjort tidigare idag!! Det är bara en pissigdag idag!!

Just när man trodde sista kortet var lagt...

Endorfinerna rusar runt i kroppen på mig! Jag har varit och tränat idag, kick boxing. Låter kanske lite avancerat med det är det inte, vi ser alla jätte fjantiga ut när vi står och försöker sparka och slå som en fjäril eller ett bi eller va sjutton det är man ska föreställa sig att man är. Men bra träning är det! Och det var verkligen på tiden att jag tog tag i min träning igen. Nästa termin köper jag alltså ett gymkort till ett riktigt gym, det funkar inte det här med att komma till vissa pass, måste få anpassa det efter när jag själv har tid och lust, specielt nästa termin där jag inte ska göra annat än att plugga. Dessutom saknar jag löpbandet.

Jag har förresten gjort två dumma saker idag. En dum, men nödvändig sak jag gjort är att skriva mig upp till vakter. Fyra 12timmars nattpass, jag både hoppas och hoppas inte jag får dom. Behöver pengarna, verkligen, så egentligen hoppas jag nog jag får dom. Men jag älskar att sova, specielt på natten, så det är otroligt jobbigt att hålla sig vaken från 20 till 08!!

Den andra dumma saken jag gjorde gjorde jag egentligen inte idag utan i helgen. Jag skrev till A. Berit berättade att hon hade träffat hans kompis som är hennes kompis och han hade sagt att man verkligen kunde se på honom att han hade ångrat sig för den kvällen och att han faktiskt hade pratat med dom andra killarna om det, något han inte brukar göra. Dessutom hade han sagt något med att han var en idiot och nu hade han förstört allt eftersom jag inte ens ville hälsa på honom. Det stämmer ju inte. Jag menar, det var inte meningen att ignorera honom, jag kände bara inte igen honom, vilket nog inte är så mycket bättre egentligen. I vilket fall som helst så tyckte jag det var lite dåligt av mig att inte hälsa så jag skrev och förklarade. Jag tänkte att även om han inte kommer tycka att det är smickrande att jag har glömt hur han ser ut, så är det bättre än att han tror jag är en bitch som inte hälsar. Så det gjorde jag, och idag kom svaret. Han skriver att han är glad för att jag skriver och förklarar eftersom han hade blivit lite överraskad över min blick (ja, ni vet den där, "vem är du, och varför kollar du på mig?"-blicken). Sen skrev vi lite fram och tillbaka, inget specielt egentligen och nu ligger det lite och drar.

Jag vet verkligen inte om det blir till något det här, och även om Berit tycker att han är en idiot så tror jag hon har accepterat att jag vill prova det ändå, så idag sa hon att det var bra att jag skrev. Förmodligen så jag själv kan se hur fel det kommer att bli. Jag vet att alla tycker att jag ska hålla mig borta från honom, och det är inte omöjligt att det är det som gör honom så mycket mer intressant. Jag har aldrig varit den som gör dumma saker medvetet. Allt dumt jag har gjort har verkligen varit helt oplanerat och hur naivt det än kan låta så trodde jag alltså alltid att det var bra eller att det skulle funka. Visst kan man se i backspegeln idag och säga att, ja, det var visst inte så smart det där, men just då så verkade det ok. Men det här är något annat, det är lite som unga tonårstjejer som vet att dom inte borde dricka sig fulla till en klassfest, men ändå gör dom det. Faktiskt är det lite som att dricka oavsätt om man är 14 eller 24, det är alltid dumt, egentligen, men man gör det ändå. Man kommer att må illa efteråt, men förhoppningsvis så är kvällen värd det.

Mamintia

Jag har försökt julpynta lite här till kvällen, men det är svårt när man inte har någonstans att ställa julpyntet! Min bokhylla är full, skrivbordet är verkligen proppat av böcker och papper och annat krafs, sängen ska jag sova på och sakerna jag ställer på soffan faller omkull! Så det blev inte så juligt, men räknar med att jag lägger på ett rött överkast på sängen så hjälper det nog. Det var dessutom en flera århundraden sedan jag hade friska blommor hemma, så det kanske jag ska köpa in också, röda såklart.

Nu när jag letade fram alla julsakerna som visserligen inte är så många, men som ändå är utspridda över flera olika skolådor hittade jag en massa annat skojigt. Julkort och födelsedagskort från mamma och mamintia mest, några vykort från folk som faktiskt skickar vykort, tillskilnad från mig som aldrig skickar några och brev från Alice och Annsofie. Det är så kul att läsa gamla kort och brev, man kommer ihåg vad man kände när man fick det och hur saker och ting var omkring en just då. Mamintia skickade ett julkort förra året där hon skrev, inga fler nervositeter och inga fler rädslor, tro på dig själv för jag tror på dig och jag vet att du kommer att få allt det du vill ha. Jag vet hur jag kände när jag fick det för jag känner precis samma sak nu, en otrolig lättnad och på något sätt en trygghet i mig själv. Hon skrev det eftersom hon visste att det var just det jag behövde höra just då. När allt kändes som om det skulle rasa ihop över mig. Det är helt ofattbart att jag faktiskt har flera personer i mitt liv som tror så fullt och fast på att jag kan klara allt jag får för mig att jag ska göra.

Det är det som ger energi och motivation.

Blackout

Vill inte, kan inte, orkar inte!! Jag känner mig som en trottsig femåring som inte vill sova. Men jag är en 22 årig dam som måste plugga och skulle sååå gärna sova istället! Hur sjutton får man energin tilbaka när man inte vill annat än att sova och ligga på soffan och stirra ut i luften!?

Nigeria

Jag har fortfarande inte klurat ut sång problemet, väldigt irriterande! Hade jag haft pengar skulle jag bara ha köpt en ipod... Men hade jag haft pengar så skulle så mycket ha sett så annorlunda ut.

Har blivit "bjuden med" till Nigeria i fyra veckor nästa sommar. Vi skulle jobba på ett sjukhus på förmiddagen och åka runt och se saker på eftermiddagarna. Jag vet inte hur länge jag har gått och tänkt på att jag vill iväg. Jag vill så gärna prova på att jobba på ett sånt ställe, bara för att se om det verkligen är något jag skulle kunna ägna mig åt senare. Dessutom är det nog ganska svårt att komma med Läkare utan gränser utan att ha någon som helst erfarenhet sedan innan. Jag vill så gärna så gärna åka! MEN! Som alltid så har jag inte råd just nu. Jag har aldrig råd. Det är inte ens så mycket pengar jag skulle behöva punga ut just nu, men när man inga pengar har så är enkronor dyrbara! Dessutom, om jag skulle åka iväg så är alla idéer om att sänka min kassakredit nästa år helt borta. Men det kanske det skulle vara värt... Jag vet inte. I vilket fall som helst hinner jag inte få ihop pengarna som ska betalas just nu i tid. Det måste finnas ett sätt för mig att få en hållbar ekonomi, ibland känns det verkligen som om jag har hål i plånboken, pengarna försvinner bara och jag har ingen aning om hur mycket jag har använt och till vad. Det är lite samma sak som tiden... Den försvinner också.

Jag har haft en usel dag. Hade så ont i halsen att jag hade tänkt vara lite snäll mot migsjälv och ta bussen till skolan. Men självklart tar jag på mig mina bruna stövlar och glömmer att sätta in sulorna, jag hade knappt gått tio meter innan jag kände hur det började svida och bränna i fötterna. Problemet med dom idiotiska stövlarna är att dom har blivit för stora! Jag har aldrig varit med om att stövlar har blivit för stora förr! Mina fötter kan omöjligen ha krymt, alltså måste dom på något sätt ha blivit större, säkert två nummer för stora! Visst, en sula skulle ha hjälpt, och jag har haft dom förut med tjocka strumpor på, men ändå! I vilket fall som helst så glider jag i dom, så varje steg jag tar gnider på den främre delen av foten så att när jag efter 15 väldigt långa minuter kommer fram till busshållplatsen så har jag redan fått stora blåsor på fötterna och nästan bitit hål på underläppen av att försöka få mig själv till att inte skrika av smärta vid varje steg! Fruktansvärt! Ja, jag vet inte om det framkommer tydligt men stövlarna är ganska höga också... Det slutade med att Berit åkte hem och hämtade två par skor till mig som jag fick låna (det är så underbart med en som ger en valmöjligheter även i krissituationer!). Dom åkte jag hem med men jag kan fortfarande inte gå ordentligt. Anne Sophie säger att man ska sticka hål i dom och pressa ut vattnet eftersom det är det är på grund av vattnet som trycker som det gör ont. Det gjorde jag och det var inte vatten men blod som kom ut... Hemskt hemskt hemskt!! Har aldrig upplevt något liknande!

Ska se om jag kan halta mig till sängen nu, det börjar visst bli sent... Lika bra att göra slut på den här hemska dagen så fort som möjligt!

Latis

Jag kan inte koncentrera mig! Inte alls, inte på något. Har läst ett och ett halvt kapitel i biokemin men har ingen aning om vad det handlar om. Fruktansvärt. Det känns som om huvudet är fullt med deg, klibbig deg som inte låter hjärncellerna arbeta. Har dessutom uppgifter till imorgon som jag precis har börjat med, och även om jag tyckte jag hade koll på kapitlet i onsdags så ser alla bokstäver ut som små löjliga krussiduller utan mening idag.

Om några timmar ska jag iväg på söndagsmiddag, och jag har inga kläder! Fick den smarta idén att tvätta idag, eftersom det hade gått alldeles för länge sedan jag gjorde det, men problemet är att jag stoppade ner alla byxor jag använder. Jag har andra, men inte såna som man vill ha på sig egentligen, såna man bara inte vill slänga ut eftersom dom faktiskt inte har hål eller något. Åh! Jag blir mer och mer som mamma för varje dag som går.

Jag tror jag håller på att bli sjuk. Första ledtråden var att halsen kändes som om jag hade svalt ett helt sätt med köcksknivar när jag kom hem i fredags, kanske redan innan jag gick hemifrån, men självklart ignorerade jag det och tog på mig en tunn klänning. Igår kände jag mig allmänt degig, men det hade ju sin förklaring i snappsen, trodde jag. Men jag tror inte alkohol har den effekt att man inte kan andas när man ligger ner... Idag har jag officielt ont i halsen och öronen, har svårt med att andas och ögonen kliar. Jag tror faktiskt inte jag håller på att bli sjuk, jag är nog sjuk. Usch! Det är så irriterande att vara sjuk. Specielt eftersom jag blir väldigt ynklig och har en stor portion självmedlidenhet. OCH! Jag får en "legitim" anledning till att inte läsa. Jag kan knappt tvinga mig själv att läsa när jag är friskt, aldrig att jag kan offra mig och plugga när jag är sjuk! Stackars stackars mig!

Julefrokost

Igår var min första danska julefrokost, eller som vi säger i Sverige, julmiddag. Jag hade så otroligt mycket trevligare än jag hade väntat mig. Från och med nu är jag ett stort fan av julefrokoster! Dom hade dukat upp jätte fint hos en tjej i klassen och alla hade bidragit med någon typ av mat. Jag bakade 12 (!!!) baguettes vilket tog två dagar men efterklok som man kan vara ser jag nu att det nog var lite överdrivet med 12 när vi var 24 personer... När jag kom var två av killarna fullt sysselsatta med att laga en typ av potatis som visst ska kanderas... Väldigt mystiskt, men det smakade faktiskt ok. Dessutom har jag ätit sill som inte var fruktansvärd.

Hela kvällen var en succe, det var bland annat en lek med att alla skulle skriva repliker på små lappar och dom användes senare till en liten sketch som dom hade skrivit. Otroligt kul och folk låg nästan över bordet och skrattade, men det är klart det var efter ganska mycket snapps och vin och öl, så det kan ju ha bidragit. Jösses jag har inte provat snapps förr!! Nu förstår jag varför folk blir så jäkla fulla till en julefrokost!

Efter att vi hade ätit skulle vi ner på krogen men jag hade ingen cykel med så jag fick sitta på Vibekes pakethållare halva vägen och den andra halvan fick jag låna en cykel av en snubbe som cyklade förbi med två cyklar. Det var faktiskt ganska kul, lite på skoj frågar vi om han också ska ner på stan och om han inte vill ha hjälp med att få ner cykeln så han inte behöver cykla med två, och det ville han så jag cyklade på den tills vi träffade han fru...

När jag skulle hem hade jag självklart missat sista bussen så jag gick en del av vägen efter att jag suttit och väntat på en taxi vid en busshållplats och nästan somnat. Som tur var stannade jag en taxi på vägen så han körde mig sista biten i alla fall. Och, konstigt nog, när jag kliver ur taxin vid 5 tiden på morgonen så träffar jag på den konstiga killen som också bor här och det ser ut som om han är på väg ut på promenad! Konstig och äcklig och usch! När jag så kommer in och ska ta av mig skorna ringer telefonen helt plötsligt och jag tänker att det säkert är Anne Sophie för att kolla om jag har kommit hem, men nejnej, det är Alice! Jag hinner inte ens reagera över att hon ringer så sent (eller tidigt), hade jag varit nykter skulle jag direkt ha tänkt en miljon hemska tankar! Men som jag var tar jag bara telefonen och säger hej, som att det är den mest naturliga sak i världen att hon ringer innan solen går upp. Jag frågar om något har hänt, men inte alls lika snabbt som jag hade gjort annars. Nej, hon tror att det har hänt mig något eftersom jag precis har ringt henne. Jag har en väldigt mystisk telefon för så full var jag inte att jag har ringt henne utan att komma ihåg det och utan att säga något!

I vilket fall som helst så har jag sovit länge idag och hela dagen har ägnats åt att läsa en spännande bok, kolla på tv och äta glass! Alltså ingenting som är något som helst studierelaterat. Jag vet att jag får lida för det resten av veckan, men man kan inte riktigt koncentrera sig på, ja vad det nu var jag skulle ha läst om, njurarna eller fettnedbrytningen, när man inte riktigt kan röra på huvudet än mindre tänka!

Så nu ska jag sova och lova mig själv att jag verkligen ska vara effektiv imorgon att nästa fredags julefrokost inte alls ska bli lika... blöt...(?)

Bamsehospital

Pojke: "Han har svårigheter med att andas, ont i halsen och en bruten tunga. Är det fyra saker?"


Jag: "Nej, det är tre."


Pojke: "Hmm... det skulle vara fyra saker så jag måste ha glömt något... Jo visst ja, han hostar också!"


Jag: "Ja, det är klart..."

Patienten var en svart och vit hund, 38cm lång från svans- till öronspetts och vägde 5kg. Ja, så låt bli att klaga över ert eget BMI! Jag skrev inläggningsjournal och patienten skulle helt klart vidare till läkaren, bamseläkaren alltså!


Idag har varit en otroligt rolig och annorlunda dag. Jag cyklade upp till Gellerups bibliotek vid 9 tiden för att hjälpa till med att sätta upp mottagningen och vid 10 tiden hade vi den första rusningen av 3-6 åringar med sjuka dockor och nallar. Vi stötte på allt ifrån andningsproblem, blödningar i halsen, magont och rutinkontroll till brutna tungor och ont i tänderna! Jag har ingen aning hur många barn det egentligen var under de tre timmar vi hade mottagning, men tiden flög verkligen iväg! Det var otroligt roligt och till tider stressande att ha en liten småtting som inte vill säga något samtidigt som det står sju andra barn plus en och annan dagislärare och kollar på när man undersöker nallen och försöker locka ord ur världens tystaste barn!

Vi var sju medicinstuderande som undersökte nallar och dockor och lekte med barnen precis som när vi själva var små. Det är en fantastisk möjlighet för att få testa sina egenskaper som barnläkare eller vilken läkare som helst egentligen som har något som helst med barn att göra. Man måste kunna prata med dom på deras vilkår och förstå deras sätt att uttrycka sig, deras samtalsrytm för att få så mycket information från dom som möjligt, något som självklart är en förutsättning senare när man ska göra det på riktigt. Men det är självklart inte bara vi som vinner på det, det viktigaste är faktiskt att barnen går därifrån med en positiv upplevelse i bagaget. Något som förhoppningsvis ligger i bakhuvudet nästa gång dom ska till docktorn.

Jag är i alla fall väldigt nöjd med den här dagen, och jag ska helt klart vara med nästa gång också!!

Mitt usla minne

Så försöker vi igen... Igår hade jag en väldigt bra dag, fram till dess att jag skulle föreviga den i ord här på min helt egna sida. När jag var färdig skulle jag av någon anledning markera allt... och helt utan förvaning försvinner allt! Jag vet inte vad jag gör mot datorer som får dom att hata mig så mycket...

I vilket fall som helst hade jag en bra dag igår eftersom jag har varit duktig i helgen och läst till nästan hela veckan, så måndag och tisdag var jag ledig från pluggande om eftermiddagarna! Måndag kollade jag på film och i går tog jag med mig en bok ner på ett café som har dom mysigaste sofforna och den bästa caffe latte tiramisu. Det var många som satt där ensama, så det var inte alls konstigt som många tror att det kan vara.

Satt också och tänkte på en viss kille som jag inte träffar och inte vill träffa och på varför det är jag inte vill det mer. Alltså, alla i min umgängeskrets har sagt att det är en otroligt dålig idé att gå på dejt med honom, och egentligen visste jag det också själv hela tiden. Problemet var bara att jag, som vanligt, väldigt lätt tröttnar på folk och vardagen, så jag hade lust att träffa honom bara för att bryta på monotonin. Det var alltså igår jag satt och tänkte på det här, jag tänkte även på att jag faktiskt inte alls behöver träffa konstiga och opålitliga killar för att få en paus från vardagsbubblan. Det är nämligen så att jag faktiskt har en syster som inte alls hör till min vardag och som inte vet det minsta om medicin. Helt underbart! Dessutom har jag pratat med Maja mer den sista veckan än jag har gjort de sista tre månaderna, så det känns lite som en välbehövd paus från... folk!

Ja, ibland är det lite konstigt hur det blir. Jag satt och skrev om det där igår om hur klar jag var med killen, idag så träffar jag honom för första gången sedan den där första kvällen för mer än en månad sedan! Jag fattar inte hur sånt händer, väldigt konstigt. Jag var på väg upp till jura och han var på väg därifrån antar jag. Det är en väldigt smal väg och folk går med cyklar och allt möjligt så det är ganska trångt. Jag går med min cykel och kollar ner i marken, trött efter en tråkig biokemi lektion och inte alls glad över att jag är på väg upp till en biokemi föreläsning. Bakom mig går Berit och Tine eftersom det inte är platts till att gå tre på bredden med en cykel! Av någon anledning kollar jag plötsligt upp och där står han med sin cykel och ett blygt men väldigt glatt leende. Först reagerar jag inte alls på det, känner inte igen honom och tänker bara att han nog ler eftersom jag är på väg att gå in i honom så som jag går, så jag ler lite och flyttar mig så han och hans kompisar kan komma förbi. Då, när jag precis har börjat flytta mig kommer jag på vem det är! Det är lite som att hjärna ska igenom ett helt register ansikten man har sett förut innan man kommer på vem som står framför en. Jag tror det var ganska tydligt att jag inte hade en aning om vem han var, jag menar, jag kände själv hur mitt ansikte stelnade till och ögonen blev stora samtidigt som ögonbrynen for in under håret. Pinsamt! Tänk att jag inte ens kommer ihåg honom!? Ännu mera pinsamt eftersom det var väldigt tydligt att han självklart hade känt igen mig ett bra tag innan jag kollade upp. Berit sa nämligen efteråt att hon hade sett honom komma gående mot oss en bra bit innan jag nästan krockade in i honom. Hon säger att han gick och log väldigt stort och kollade på mig... Hur som helst så känns det ok att ha sett honom igen, nu vet jag att det inte är något för mig. Men det är inte allt jag fick ut av att träffa honom, nejnej, jag har lärt mig något också:

1. Jag är usel till att komma ihåg ansikten
2. Jag döljer det väldigt dåligt
3. Att ha kompisar med sig som kan varna om en viss persons inkommande, är värdelöst när dom inte varnar en
4. Det är kallt att leda en cykel utan vantar i det här vädret
5. När man har sådana kompisar (se 3.) ska man se till att vara uppmärksam på vägen, oavsätt hur intressant marken kan vara

Dumma låtar!

Varför kan låtarna jag har köpt på itunes inte spelas på min mp3?? Jag vet att det egentligen är till ipod men jag tycker att jag har hört andra som köper musik där som kan lyssna på dom på en mp3... Åh det är jag och tekniken igen! Vi kommer aldrig att bli bästa vänner, men just nu hoppas jag på att vi i det minsta kan hålla det på ett artigt och hövligt plan.

Idag har jag pluggat. Har inte hunnit med 100% av allt det jag ville, men tillräckligt. Känner mig inte så stressad just nu, har börjat komma i kapp igen efter att ha varit på väg att glida ifrån ett tag. Det är bra att det är svårt, då känns det på något sätt mer ok att jag tycker att det är jobbigt. Men bäst av allt är ju självklart att det är spännande, det känns viktigt och jag känner mig smart när jag har läst och fattat det jag i början trodde jag aldrig skulle förstå. Otroligt skön känsla! Nu ska jag bara hålla ut en månad till innan jag får flera veckors lov! Underbart! Det känns välförtjänt.

Det eviga problem

Jag har precis kommet hem från en trevlig filmkväll hos Marianne.

Berit har bestämt sig för att hon måste underhållas hela tiden tills hon har kommit lite mera över David, annars sitter hon bara hemma och är ledsen. Så efter föreläsningen idag gick vi ner till fredagsbaren och tanken var nog att vi skulle ut senare. Jag hade för min del helt andra planer för fredagskvällen. Jag skulle hem och INTE läsa utan bara slappa och verkligen få vila ut. Men är det en kompis som behöver en så ställer man upp, även om det är något så hemskt och jobbigt som att gå till en fest... ;-) Till fredagsbaren såg jag en kille jag inte har sett på länge, han ser lika bra ut som alltid, fruktansvärt irriterande! Han ler och nickar men vi pratar säger inte riktigt något, det finns ju inte riktigt någon anledning till att vi ska säga något heller.

I vilket fall som helst så kände jag inte alls för att gå ut på krogen så jag föreslog att vi skulle gå ner på stan och ta en fika, kanske få lite mat. Jag förstår inte själv hur jag kan glömma att äta tills jag blir jätte hungrig, och då kan jag bara inte vänta längre! Så vi går ner på stan, Berit, Marianne och Lejla som har anslutit sig till sälskapet, ja och jag såklart... Efter att ha suttit på café ett tag så hyrde vi en film och gick hem till Marianne. Väldigt trevligt faktiskt. Skönt att få göra något annat som inte har med pluggandet att göra och som inte nödvändigtvis har något med krogen att göra!

Har tänkt lite på det här med att vara förälskad och göra slut och sånt. Ibland känns det som att det nästan är omöjligt att det ska sluta på andra sätt än att en sitter och gråter eller i alla fall är ledsen och sårad. Och även om det inte alltid är en själv som har blivit bortvald så är det ju inte så kul att göra en annan person så ledsen. På sätt och vis känner jag mig lite fångad i en dålig tankecirkel. Jag vill inte släppa någon in, som inte redan är viktig, för att "spara på lidandet", men om jag aldrig släpper någon in så blir den personen ju aldrig viktig. Jag vet inte riktigt om det ger mening...

Jag fick frågan idag igen, varför är det egentligen att du inte har en pojkvän? Jaa du... Om jag bara visste det... Inte för att folk inte får fråga, jag menar, jag frågar själv dummare frågor ofta, men vad för ett svar förväntar man sig? Jag vet aldrig riktigt vad jag ska svara på sånt. Jag tror lite av problemet med att svara på den frågan beror på vem som frågar. Ibland är det en som frågar som kanske har haft tre seriösa förhållanden på den tid det tar mig att hitta en som jag kanske är lite intresserad i! Jag menar, då kan man inte riktigt förstå vad jag menar med att jag inte tycker att det finns någon som fångar mitt intresse. Några faller över killar som har pojkvänspotential var och varannan dag! Jag förstår inte!

Några kanske skulle säga att jag hade för hög krav, men det tycker jag verkligen inte. Jag har inte högre krav än andra. Har faktiskt inte "krav" överhuvudtaget. Det är bara inte någon som fångar mitt intresse just nu... Tråkigt men sant.

Nej, orkar inte älta det här. Måste sova nu.

Natti natti!

Trög start

Jag började det här projektet väldigt engagerad och positiv. Sen ägnade jag över en timme på att försöka få bilden vid mitt namn att se ut så som jag vill att den ska se ut. När det höll på att driva mig till vansinne tog jag några djupa andetag, påminde mig om att datorer är dyra och inte mår bra av att slängas ut genom fönstret och satte mig ner för att skriva mitt första inlägg. När det var färdigt tryckte jag visst på något som jag inte borde ha tryckt på eftersom allt försvann tillsammans med mitt tålamod. Jag valde att se det som ett tecken på att jag skulle backa undan från datorn och ägna mig åt lite enklare saker som att sova.

Det har jag gjort, en hel natt, och tänkte att det nu var det dags att prova igen, mitt humör är stabilt och jag tror faktiskt jag kommer att klara av att skriva det här färdigt utan att något åker ut genom fönstret!

Jag har haft en lång dag idag. Förutom en otroligt tuff morgon där jag skulle tvinga mig själv att inte lägga mig ner och somna under duschen så har jag också varit uppe på sjukhuset för att MR-scannas. Det är inte så lätt som folk kanske tror att bara ligga stilla med huvudet i en halvtimme! Man körs in i en ganska liten tub där väggarna är ungefär 15cm ifrån ens näsa och så ska man ligga där och höra på en massa ljud medan bilderna blir tagna. Som tur är så är klaustrofobi inte en av mina fobier och det gick ganska bra. Nu har jag bara en PET-scanning kvar som ska göras nästa vecka och så är jag klar och redå att få mina pengar!

Jag är ganska trött så jag orkar inte skriva mera just nu, förmodligen också för att jag inte har så mycket mer att säga. Det är inte en superbra start på den här bloggen, men så kan det ju bara bli bättre!

Ni får ha en trevlig kväll och välkomna till mitt pussel!