God morgon!

Ja, alltså så mycket morgon är det väl ändå inte längre… Kom upp sent idag så har bara hunnit läsa i ungefär en och en halv timme och nu ska jag snart iväg till klinik timmen på sjukhuset. Jag måste säga att det är lite virrigt att ha så många olika ämnen på en gång. Igår hade jag en timme med barnsjukdommar innan jag gick iväg och läste om hypo- och hypercalcemi varefter jag gick över till infektionssjukdommar! Idag är det samma sak, en stund med meningitis här till morgon och så iväg och höra om prostatacancer och mäns problem med att kissa… Inte konstigt att jag blandar ihop allt!

Ikväll blir det förhoppningsvis något HELT annat jag ska tänka på. Har nemligen funderat på att slänga ihop mina första cup cakes – ever! Har självklart bakat muffins förut, men bara dom vanliga “gammaldags” muffins utan glacing och pynt. Vi får se om jag hinner iväg till affären först – och om jag kan hitta mina redskap till att pynta. Sånt har jag ju fått av mamma när jag flyttade hemifrån så det kanske är dags att packa ur det nu efter snart sju år!

Hoppas lite jag kan efterlikna dom här, men det kanske är lite optimistiskt när det är första gången jag gör dom??

Bilderna har jag lånat av Sarahs Kager :-)

Fy skäms!

Pluggar på... och kallt är det, två cardigan på en gång... hmm...

Det är redan den 9e januari och jag har inte skrivit en enda gång i min blogg! Dålig start på 2010... Men har haft otroligt mycket annat att se till, inte minst nyårsafton, brunch med tjejerna, psykiatri, tenta-läsning, bostadsjagt och januari-rea!

Problemet med höstterminen som sträcker sig så långt in i januari är att jag i huvudet var färdig med den här terminen i december så nu orkar jag inte alls tänka på klinik längre, nu är mitt huvud redan i planeringen av nästa termin med föreläsningsplaner, böcker som ska köpas och klagomål över allt för korta transporttider mellan föreläsningarna på dom olika sjukhus! Samtidigt som jag längtar till att komma igång med plugget igen, altså på riktigt (inte det här klinik/praktik blä eller den tråkiga tentan jag har om lite över en vecka), så känns det lite specielt att jag faktiskt börjar på mitt sista år. Nästa år sitter jag här, helt utsliten, trött, deprimerad, blek och med enorma påsar under ögonen, och fastän jag inte kommer att erkänna det just då, så kommer jag att vara lycklig, så otroligt lycklig.

Ok, det är om ett år... men i dag har jag förberet mig till den dagen, dvs. jag har pluggat almen medicin så jag kan fixa tentan den 19e och komma vidare. Det är inte så hemskt som jag hela tiden säger att det är, mycket av det är sånt som jag för ett par år sedan skulle ha tyckt var jätte viktigt men nu har jag blivit så skadad att det känns som "fluff", ingenting konkret, inga blodprover att ta ställning till, inga mystiska symptomer bara folk som gnäller men egentligen inte är sjuka (ja, det är ju för att jag tänker efter den biomedicinska sjukdomsmodel där man bara är sjuk om man rent faktiskt har något biomedicinskt fel altså ett brutet ben eller cancerceller).

Dessutom har jag lagat mat, mumsig Jamie Oliver mat! Har tagit en bild av det (man äter ju först med ögonen och sen med munnen) så lägger upp den senare. Måste göra det något oftare, laga mat altså, det är så dumt att låta bli...

Ja ja... nu ska jag tillbaka till böckerna, men nu är det i det minsta uppdaterat i bloggen... undrar vad jag annars kan hitta på som distraktion från att plugga...

Kärlek vid första ögonkast

I dag träffade jag en, och det var kärlek vid första ögonkast. Han är fem månader och jag har aldrig sett en pojke bli så glad över att se mig (vilket nog i sig själv är ganska sorgligt). Han skrattade med hela ansiktet och blev ledsen när han blev vänd med ryggen till mig så jag kunde lyssna på hans lungor eftersom han inte kunde se mig! Hans mamma var helt överraskad och kunde inte förstå att han var så fascinerad. Perfekt sätt att börja mina fyra veckor på barnavdelningen.

Det är fortfarande otroligt jobbigt att komma upp på morgonen, men jag tror det har mer att göra med att det är så fruktansvärt mörkt än att det är tidigt! Bussen kör redan 6.56 och bara det att den åker innan klockan har hunnit slå sju gör det hemskt jobbigt. Sen sitter man och sover i nästan en timme så man är inte alls särskilt pigg när man dyker upp på avdelningen två timmar efter att man har gått upp. Hur som helst är det, fastän det är jobbigt, värt det på den här avdelningen. Det känns rätt. Jag känner mig själv väldigt väl när det kommer till det här, har alltid varit klar över att jag ska vara barnläkare och dom här fyra veckorna skulle gärna bekräfta det, och det tror jag faktiskt dom kommer göra! Härligt!

25 timmars sömn!

Bleka jag med mörka ränder under ögonen!

25 timmars sömn, fördelat på 5 nätter är inte mycket! Mina ögon är konstant röda och kliar, mitt ansikte är blekt (bortsett från huden precis under mina ögon som självklart är mörk och påsig) och jag mår illa och blir yr hela tiden. Hemskt! Det är verkligen fruktansvärt att inte kunna sova.

På fredag har jag sista dagen på gyn.obs. och på måndag börjar jag på barnavdelningen!! Äntligen! Hoppas verkligen det är så bra som jag tror...

Nu tror jag snart jag ska krypa till kojs, förhoppningsvis somnar jag och sover 9 timmar i natt! Behöver det verkligen!

Från dålig till exceptionelt dålig dag!

Jag sprang till bussen i morse och kom närmast när den rullade in på hållplatsen. Stressad och med bankande hjärta sätter jag mig ner och förbereder mig för att sova hela vägen till Randers, när en tjej sätter sig bredvid mig och börjar prata (högt!!) med kompisen på andra sidan gången. Härifrån har min dag gått neråt.

Jag har varit med til flera spännande procedurer som läkaren inte brydde sig om att förklara för mig. Sjuksköterskorna har prioriterat deras elever och skjutit mig till sidan och läkaren har ingenting sagt, på trots av att procedurerna är LÄKARarbete och INTE sjuksköterskearbete. Jag ska veta hur man gör det, hon behöver inte veta mer än vilken kniv hon ska räcka mig!!

Dagen fortsatte med en avlyst undervisning, vilket egentligen måste räknas som dagens höjdpunkt eftersom vi gick åka hem tidigare. Jag var hemma lite i fyra, han byta kläder, packa ner datorn och hoppa på cykel till mitt första möte. Mitt under mötet får jag (via mail!) reda på att tjejen jag har nationalkoordinator posten med inte vill vara med längre, så nu ska jag fixa allt själv. Koordinationen av att skicka iväg läkarstuderande från hela Danmark till Afrika, Indien osv. Hon känner inte riktigt att hon brinner för det. Ok, ingenting att göra åt, jag ska nog fixa det själv. Mötet slutar halvsex, så jag hinner iväg till kiosken för att köpa två Samosas innan jag cyklar iväg till Hasle där jag har möte med Tjejklubben (frivilligt arbete med Ungdommens Röda Kors) kvart över sex. Jag och dom två andra tjejerna som har dykt upp väntar i en kvart innan jag kommer på att jag har datorn med och kollar mailen för att se om det har kommit några ändringar. Mötet har inställts 2 med två timmars varsel. Underbart. Bara att cykla hem igen.

Äntligen hemma får jag något konstigt infall och börjar dammsuga hela lägenheten innan jag faller ihop på soffan och kollar upp när jag ska iväg imorn.

Det visar sig att jag ska med bussen 5.57 och kommer hem 23.40, allt bara för att jag ska vara med i vakt på födselavdelningen. Hoppas verkligen ungarna kommer så jag inte bara sitter och rullar tummarna!