Just när man trodde sista kortet var lagt...

Endorfinerna rusar runt i kroppen på mig! Jag har varit och tränat idag, kick boxing. Låter kanske lite avancerat med det är det inte, vi ser alla jätte fjantiga ut när vi står och försöker sparka och slå som en fjäril eller ett bi eller va sjutton det är man ska föreställa sig att man är. Men bra träning är det! Och det var verkligen på tiden att jag tog tag i min träning igen. Nästa termin köper jag alltså ett gymkort till ett riktigt gym, det funkar inte det här med att komma till vissa pass, måste få anpassa det efter när jag själv har tid och lust, specielt nästa termin där jag inte ska göra annat än att plugga. Dessutom saknar jag löpbandet.

Jag har förresten gjort två dumma saker idag. En dum, men nödvändig sak jag gjort är att skriva mig upp till vakter. Fyra 12timmars nattpass, jag både hoppas och hoppas inte jag får dom. Behöver pengarna, verkligen, så egentligen hoppas jag nog jag får dom. Men jag älskar att sova, specielt på natten, så det är otroligt jobbigt att hålla sig vaken från 20 till 08!!

Den andra dumma saken jag gjorde gjorde jag egentligen inte idag utan i helgen. Jag skrev till A. Berit berättade att hon hade träffat hans kompis som är hennes kompis och han hade sagt att man verkligen kunde se på honom att han hade ångrat sig för den kvällen och att han faktiskt hade pratat med dom andra killarna om det, något han inte brukar göra. Dessutom hade han sagt något med att han var en idiot och nu hade han förstört allt eftersom jag inte ens ville hälsa på honom. Det stämmer ju inte. Jag menar, det var inte meningen att ignorera honom, jag kände bara inte igen honom, vilket nog inte är så mycket bättre egentligen. I vilket fall som helst så tyckte jag det var lite dåligt av mig att inte hälsa så jag skrev och förklarade. Jag tänkte att även om han inte kommer tycka att det är smickrande att jag har glömt hur han ser ut, så är det bättre än att han tror jag är en bitch som inte hälsar. Så det gjorde jag, och idag kom svaret. Han skriver att han är glad för att jag skriver och förklarar eftersom han hade blivit lite överraskad över min blick (ja, ni vet den där, "vem är du, och varför kollar du på mig?"-blicken). Sen skrev vi lite fram och tillbaka, inget specielt egentligen och nu ligger det lite och drar.

Jag vet verkligen inte om det blir till något det här, och även om Berit tycker att han är en idiot så tror jag hon har accepterat att jag vill prova det ändå, så idag sa hon att det var bra att jag skrev. Förmodligen så jag själv kan se hur fel det kommer att bli. Jag vet att alla tycker att jag ska hålla mig borta från honom, och det är inte omöjligt att det är det som gör honom så mycket mer intressant. Jag har aldrig varit den som gör dumma saker medvetet. Allt dumt jag har gjort har verkligen varit helt oplanerat och hur naivt det än kan låta så trodde jag alltså alltid att det var bra eller att det skulle funka. Visst kan man se i backspegeln idag och säga att, ja, det var visst inte så smart det där, men just då så verkade det ok. Men det här är något annat, det är lite som unga tonårstjejer som vet att dom inte borde dricka sig fulla till en klassfest, men ändå gör dom det. Faktiskt är det lite som att dricka oavsätt om man är 14 eller 24, det är alltid dumt, egentligen, men man gör det ändå. Man kommer att må illa efteråt, men förhoppningsvis så är kvällen värd det.