Hejdå 24åringen

10 minuter kvar på mitt år som 24åring, 10 minuter kvar på mitt livs första kvartal. Jo, det är helt okey. Inte så farligt, det är bara en natt som vilken annan...

Har haft en skön dag med storstädning, tvätt, har undervisat i förstahjälp och haft en otroligt trevlig middag med Berit och AS. Bra avslutning på det här kapittel. Nu väntar sängen och en förhoppningsvis inte allt för stressig dag imorn!

Natti natti :-)

Godmorgon!

Godmorgon! Härligt att kunna sova länge idag, jag ser till och med glad ut, även om jag är sömndrucken till tusen!










Jag tror jag hade någon hormonrubbning igår med min panik
över grill och födelsedag, men allt känns bättre idag efter nästan 10 timmars sömn. Det är så somrigt att vakna upp till en helt ljus lägenhet och se på nyheterna att det ska bli 18 grader idag! Perfekt väder till en storstädning och promenad till affären.

Grill-kaos aka quarterlife crisis

Det kan hända att det är jätte lätt, det kan hända att jag är löjlig, men jag fattar inte hela grill grejen! Vad sjutton ska jag förbereda?? Jag håller verkligen på att bli tokig!

Men någonstans så måste jag ändå erkänna att det kan möjligtvis ha att göra med varför jag håller "festen" överhuvudtaget. Jag blir 25. Och? Ja, och det är svårare än jag hade trott. Jag avskyr att vara en av "dom" som blir så påverkade av att man blir äldre, och det är inte det heller. Jag har ingenting emot ett par rynkor när det blir tid till det, men jag har väldigt mycket emot att köra förbi dom här milpelare så otroligt fort och utan att ha hunnit med allt jag ville.

Ja, så det kanske inte är grillen som så, men själva dagen... Jag vet inte. Grillen irriterar mig till tusen ändå. Vad ska man ha för tillbehör? Hur mycket ska jag köpa? Tänk om folk tycker det är för kallt för att sitta ute? Jag har inte tillräckligt många vinglas...

Nej, nu måste jag lägga ner det här! Imorn blir en bättre dag... (jag har i och för sig gjort årets kupp idag... mer om det senare!) Så här ser jag i alla fall ut just nu, utmattad!

Första grillkväll

Varför funderar jag så mycket på vilket språk jag ska skriva på? Det är ju inte som om jag har särskilt många läsare, men jag har själv svårt för att bestämma mig för vilket språk som käns bäst... Konstigt!

Hur som helst så håller jag på att bli tokig. Jag ska planera en grillkväll till på fredag. Jag kan inte grilla, jag har aldrig grillat och har ingen aning om vad jag ska köpa eller ens hur jag tänder grillen. Så går det när man har en alldeles för eld-intresserad mamma, hon tar över och jag lär ingenting! Vad avänder man för att tända? Kan man bara slänga köttet på den grill som har stått ute hela vintern? Eller är det kanske bara ett stativ som man ska lägga en annan del på? Jösses... hur kommer jag på att göra sånt här! Det var ju meningen att det skulle vara lätt och avslapnat... Jo, tack!

Jag måste iväg och handla in nu. Jag kanske kommer på något nere i affären. Dessutom ska jag släpa vinflaskor hem också... Det kanske räcker med att jag köper många av dom så behöver folk inte tänka på att maten blir svart och torr...?

I det minsta så har det blivit varmt och skönt nu, så jag kan hoppa i shortsen och folk behöver förhopningsvis inte frysa på fredag!

another chance

Roger Sanchez har gjort låten, men det är videon som är så gripande. Videon med tjejen som går med ett enormt hjärta mitt i NY och hälsar på folk och ler, men blir avvist och skrattad åt på grund av sitt stora hjärta. Hjärtat krymper, och när det har blivit så litet att hon inte längre ler eller hälsar på folk tycker en kille att det är intressant och vill prata med henne. När han kommenterar hennes hjärta och säger att det är stort och hon säger att det var större förr, tycker han att det låter läskigt, inte synd att det har blivit mindre, men tur att det har blivit mindre! Nästa dag vaknar hon med ett lika stort hjärta som dagen innan, alltså enormt, och när killen kommer förbi och ser henne med det vänder han om och försvinner, och kvar står hon med sitt stora hjärta som bara krymper och krymper.

Fruktansvärd och fantastisk video. Det känns lite som om den beskriver mitt liv, problemet är bara att jag inte vaknar med ett nytt enormt hjärta varje morgon, mitt fortsätter bara att bli mindre och mindre. Ibland tror jag att det är försent för det att växa igen, försent för att släppa in någon, men man kan ju alltid hoppas att det inte är det, att jag en dag vaknar med ett enormt hjärta igen.

Storstädning i garderoben!

Ja, så tomt såg det ut i garderoben, men sängen var destå mera fyld! Den nedersta hyllan är som man ser redan fixad, och kläderna ligger i tre högar för att det ska kunna vara där... Jag förstår inte hur man helt plötsligt har så mycket kläder och ändå aldrig har något att ta på sig!

Visst är det fina högar? :-) Jag tycker själv jag har varit otroligt duktig. Det här är ordningen efter kaoset, men tog ingen bild på klädhögen... Tyckte inte det var något att skryta om... :-)

Ja, till och med mina skolådor har det kommit ordning i, dom har fått lappar på så att jag nu vet vilka skor som ligger i vilka lådor! Specielt bra när det ligger tre par skor i vissa av dom... Det slutar alltid med att jag glömmer vilka skor jag har och köper likadana igen... :-S

Undrar hur länge ordningen håller... Mitt mål är en vecka... :-D

Hål i magen/hjärtat/huvudet?

Ingenting med någonting runtomkring... jo, det stämmer bra det. Just så känner jag mig just nu, som ingenting med folk och rörelser och saker runtomkring. Jag vet bara inte om jag är hålet eller om jag har hålet inne i mig. I hjärnan är det tomt, konstiga tankar ekar i huvudet av tomheten. I magen käns suget av ingenting, undertrycket, ungefär som när man håller på att svimma, men utan att jag är yr. I hjärtat... ja, i hjärtat är hålet visst mest påtagligt. Jag vet inte ens vad hjärtat pumpar just nu när alla kamrar är tomma. Ändå är det svårt att hålla det slående vilket jag inte kan förstå när det inte borde vara något motstånd.

Jag har varit nere på stan idag. Det är helt klart ett steg i rätt riktning, men så snart jag kommer tillbaka känns allt så tomt igen. Igår kväll trodde jag att jag mådde bättre, jag var faktiskt glad när jag gick i säng, men imorse orkade jag inte att gå upp igen. Ju mer jag missar, destå dåligare mår jag och ju mindre orkar jag, så det är en idiotisk cirkel som jag bara måste bryta mig ur, fråga mig bara inte hur. Jag kanske mår bättre efter helgen, eller efter lovet. Jag behöver nog bara komma hem och vila, eller ut i en skog och skrika, hur som helst ska jag hem i nästa vecka, och det måste hjälpa. Eller det hoppas jag i alla fall... Vad skulle annars hjälpa?

Nu eller aldrig

Beslut beslut. Ibland är dom lätta, kommer utan att man tänker över det, automatiskt, muskelminne. Det är sällan så för mig. Mina beslut tar tid. Jag vacklar fram och tillbaka. Tänker och tänker. Gör listor och planerar för att sen gå tillbaka och ändra om på allting. Har jag inte en deadline kan jag fortsätta i månader och år. Nu har jag bestämt mig, och jag har en deadline, 1/11/08. Det här är just en av dom sakerna jag har tänkt på i flera år. Det som gör en skilnad nu är ett annat beslut jag har tagit, nämligen att jag vill inte styras av att jag är rädd. Ska det verkligen vara anledningen till att jag inte gör det jag egentligen gärna vill? Nej, så kan man inte leva, så nu struntar jag i rädslan, fjärilarna i magen får helt enkelt lägga ner, jag lyssnar inte på dom längre. Jag tror det blir spännande och en upplevelse för livet. Jag hoppas det i alla fall...

Sjuk

Jag är sjuk. Jag är sjuk och det är otroligt synd om mig. Det är faktiskt otroligt vad synd jag tycker om mig själv. Halsen är raspig och rösten vill inte, och dom få gångerna rösten faktisk vill vara med, börjar hostan! Jag vill inte smitta folk, men dom borde bara hålla sig undag. Konstigt nog hör inte folk att jag kommer, även om dom borde eftersom trummorna i huvudet borde höras på flera meters avstånd! Det var synd om alla mina patienter idag, men jag gjorde i alla fall vad jag kunde för att vara så lite läkare och så mycket studerande som möjligt, dvs. vara så osynlig som möjligt! Förhoppningsvis kan jag komma fram ur gömstället nästa vecka och vara jätte synlig och frammåt. Jag har inte lagt en venflon sedan 3.sem. och inte heller tagit en a-punktur sedan dess, snart är det någon som upptäcker det och avslöjar mig som okunnig småtting, om dom inte redan viste det... Så innan det händer måste jag vara frisk och duktig till nästa vecka!

Det jag vill ändra på

Hur kommer det sig att jag alltid får lust att skriva när jag borde sova? Det är inte så att jag har något att skriva om egentligen... Men jag saknar att sätt ihop meningar. Det låter konstigt, jag vet.

Jag vet inte varför det har tagit stopp med skrivandet. Jag är ofta inne på haket och läser mina gamla dikter, men antingen känns dom platta och barnsliga, eller överdrivna och pinsamma. Jag tror inte jag känner så starkt som jag gjorde då, jag kanske håller på att vissna inifrån. Det är väl det som händer när man inte får någon näring? Och någon näring till min känslomässiga sida kan man knappast påstå att jag fått på väldigt länge. Men jag ska inte klaga, jag har det ju ganska bra. Det är nog bättre att inte må fantastiskt bra än att må dåligt, om det nu ger mening...?

Jag har väldigt lätt för att tycka synd om mig själv. Det är ett dåligt personlighetsdrag. Dåligt dels för att man oftast överdriver det som är dåligt men mest för att man använder så mycket tid och energi på att tänka på sig själv. Det vill jag ändra på. Det och så mycket annat...

Ibland så frågar någon vad man är bra på, det är en dum fråga, men man borde väl kunna svara på det? I alla fall ha någonting man kan slänga ur sig; jag är bra på att dansa eller jag är bra på matte eller jag är bäst på att vissla. Jag har alltid jätte svårt för den frågan. Faktum är att jag inte är bäst på något, vilket i och för sig inte stör mig, men att jag inte är bra på något är ju en löjlig tanke! Alla är bra på något. Problemet för mig ligger i den dumma jantelagen, tänk att den fortfarande spökar i mitt huvud? Ett annat, relaterat problem är att jag inte riktigt värdesätter något av det jag kan och därför känns det inte som om det jag skulle kunna ha som alternativ är tillräckligt bra. Det är verkligen ett jätte dumt sätt att tänka på. Det vill jag ändra på. Det och så mycket annat...

Vi får se om det blir någon ändring snart, jag ska bara fundera ut hur man ändrar sitt sätt att tänka på, det borde inte ta så länge...