Dag 6 = Kris!

Ja, i dag var dagen då jag kände av hur det är att säga nej till sig själv. Det låter hemskt att jag inte har gjort det innan. Det är självklart inte sant, men innan har det aldrig varit så påtagligt som det var i dag.

Jag kom inte iväg till kliniken i dag. Var lite halvförkyld och trött, lat är nog rätt ord för det jag var i morse. Problemet med att ta ledigt är att man, tja, har ledigt. Vad ska man hitta på? Alla andra är ju i kliniken eller pluggar eller jobbar. Jag vet att det finns en massa saker jag borde ha gjort; skrivit på min ansökan, tränat, städat, handla mat, hämta mina eksamensfilmer, ringa lungemedicinska avdelningen för att höra om tuberkolose vaccination eller i hela taget ta reda på vilka vaccinationer jag kommer att behöva. Inget av det var särskilt lockande. Specielt inte plugga till den EKG kurs jag ska till i morn! Det som lockade var, självklart, att gå ner på stan och "kika lite". Problemet med det är att jag kan inte bara titta, har jag sett ska jag prova och har jag provat så ska jag ha. Jag har blivit en liten unge som tjurar om jag inte får som jag vill när jag vill. I det minsta kände jag av att det var på grund av långtråkighet som jag ville ner och shoppa.

Så jag gjorde det enda förnuftiga. Jag skrev till B och T för att få hjälp. Innan det hade gått en halvtimme hade dom båda ringt och på var sitt sätt försökt få mig på andra tankar. B på ett argumenterande men förstående sätt, hon appelerar till den logiska del av min hjärna och försökte hitta en balans genom att säga att jag kunde ju gå ner på stan och bara ta bilder av allt jag ville ha, utan att köpa något. T på sitt helt egna sätt, nämligen en utskällning och krav på att jag inte rörde mig ur fläcken utan stannade hemma och att jag skulle skämmas över att jag efter bara 6 dagar var på väg ut i fusk och uppgivning. Dessutom lovade (hotade med?) att ringa igen om ett par timmar för att se om det hade gått över, vilket hon också gjorde...

Det resulterade i att jag tog en lång dusch, målade naglarna, såg ett avsnitt av Lie to Me och packade ner datorn och gick ner till fredagsbaren. Här var jag en kort stund och fortsatte ner mot stan, som tyvärr inte hade stängt än. Jag fick närmast blunda när jag gick förbi butikerna med sina lockande skyltar med rea på det ena och det andra. Tillsist hittade jag ett lugnt ställe att sitta och skriva, vilket jag gjorde tills jag skulle träffa K.

Jag måste säga att jag tycker själv jag gjorde det väldigt bra. Det här är precis den typ av situation där jag skulle ha kunnat komma hem med ett par stövlar, en klänning och någon ny hårprodukt. Sen skulle sakerna ligga där och ge mig dåligt samvete. I stället tror jag faktiskt jag har början på en riktigt bra text till nästa Acuta så jag är väldigt nöjd! I dag har jag vunnit över mitt beroende! Förhoppningsvis avtar det med månaden, så att jag när månaden är slut kan hantera dagar som i dag utan att springa ner i butikerna. Eller i det minsta bara springa ner och se, men inte röra!