Back

Det är alltid något ledsamt över första kvällen ensam igen efter att ha varit hemma i Sverige. Jag brukar egentligen ha det ganska ok, men ibland, idag, känner jag hur tomt det är här. Jag kände det kanske specielt på flygplattsen. Där gick alla människorna och skyndade sig eftersom det på andra sidan glasväggen stod en massa folk och väntade på dom. Det stod flickvänner som nästan hoppade av iver, mammor med småbarn som pussade rutan för att komma så nära pappa som möjligt och pojkvänner med blommor och stora leenden. Och jag skyndade mig också, men inte för att någon stod och väntade, nej, jag skyndade mig eftersom jag inte ville missa bussen. Då känns det ensamt.


Det har varit skönt att få vara hemma. Inte för att jag har gjort något specielt, kanske just därför att jag inte har gjort något specielt. Jag ser dom så sällan, mamma, pappa och Huri. Och Candy såklart! Så det är skönt att få komma hem och bara vara. Kolla på tv tillsammans, gå på stan, bråka över vilken musik vi ska ha på... När jag tänker efter har det nog varit en av dom bättre besök hemma sedan jag flyttade. Förut har det känts så viktigt att man ska hinna träffa folk och göra en massa, den här gången kändes det inte så viktigt. Jag kanske börjar vänja mig vid att mina vänner är i Danmark...


Inte för att det inte var helt fantastiskt att träffa Nga, Magda och Dominique igen! Vi har inte varit tillsammans alla fyra på flera år. Det underbara är att trotts att vi alla har ändrats och gått väldigt skilda vägar så trivs vi så bra ihop. En massa tjejsnack blev det självklart den kvällen men jag tror vi alla märkte att det ändå inte var samma typ tjejsnack som vi hade när vi var 15. Nu var det ämnen som hemmafru vs. arbetsmamma och barn när man är 25 vs. barn när man är 35. Känner man oss så vet man vilka som var på vilken sida... Det är sånt som inte ändrar sig.


Dominique kommer alltid vara Ior. Hon är pessimist och ska verkligen övertygas för att tro på sånt som äkta kärlek och att vi alla nog ska hitta någon, men hon är inte dömmande eller nedlåtande när man själv kanske är lite mer åt det naiva hållet. Nga är den raka motsatsen till Ior, hon skulle nog kunna bo i ett slott som flyter på fluffiga rosa moln och hon skulle passa in! Det är så skönt att höra att hon också tror på många av de saker som jag själv tror på, att allt nog ska lösa sig på bästa sättet till slut. Dessutom är det hon som har kommit längst i sökan efter den stora kärleken eftersom det planeras bröllop till nästa sommar... Magda är den coola! Hon är så häftig den tjejen. Självständig och bestämd, rak på sak men med ett enormt hjärta. Och så är det jag... Idealistisk kallade Dominique mig. Jag tror i grund och botten på att allt kommer att fixa sig. Jag tror jag ligger lite i en kamp med mig själv om att vilja vara självständig men ändå kunna ge av mig själv. Det är svårt.


Dominique sa något skrämmande till mig när vi var på väg ut till stallet en dag. Hon sa att hon aldrig hade tvivlat på att Nga skulle bli den första av oss som gifte sig, och hon är lika säker på att jag blir nummer två. Jag är inte på långa vägar nära giftemål!! Men det är ju i och för sig varken hon eller Magda heller, så vitt jag vet. Konstigt att det är det stadie jag är på, det stadie då folk faktiskt inte skulle tycka det var konstigt om jag gifte mig... Jag skulle själv tycka det, och Huri skulle skrika och bli galen på mig. Men folk i allmänhet skulle inte tycka att det var konstigt. Usch, det känns hemskt vuxet...