The Hurt

"I wanna lie, lie to myself
myself and someone else
just to feel something, something that hurts me
the hurt makes me feel alive"

Det är inte svårt att känna igen sig. Jag har ofta haft känslan av att något fattas. Jag vet inte vad det är, men det känns som det är något viktigt som inte finns där. Det är inte svårt att övertala sig själv om att det är "någon", vem som helst. Det är faktiskt skrämmande hur lätt det är att övertala sig själv till något. Man kan skapa känslor som inte fanns där, och även om dom aldrig kommer att vara lika starka som äkta känslor så ger dom en det man behöver just då, känslan av att man lever, det är alltså bara känslan av att känna något, vad som helst, bara man inte är kvar i det bedövade tillstånd man var innan.

Det var ett tag sedan jag kände så. Det var i alla fall ett tag sedan jag hade en stark känsla av att det fattades något. Jag vet inte om det beror på att jag har hittat det som fattades eller om jag har fyllt ut det tomrum med något annat. Det kanske är struntsamma? Det kanske bara är ett tomrum som ska utfyllas utan att det behöver vara något specielt man fyller ut med. Jag har i alla fall kommit fram till att det inte är "någon" som fattas. Alltså inte någon speciel, det är känslan den någon skulle kunna få fram i mig som nog är det som fattas. Faktiskt så vet jag inte om känslan egentligen är borta, jag tror bara jag har lärt mig att leva med den, att uppskatta den. Längtan skulle man kanske kunna kalla den... Det är ok att längta efter något som man vet kommer, det svåra är när man inte tror på att det kommer. Det är skilnaden, jag tror på att det kommer något helt specielt till mig. Inte nödvändigtvis någon, men jag tror att jag själv kommer att utveckals åt ett positivt håll, jag arbetar ju redan nu på det, och jag tror att det är det som kommer att fylla ut tomrummet på bästa sätt.